En fastighetsägare, som varken har ett verksamhetsutövaransvar eller ett fastighetsförvärvaransvar, kan tvingas svara för den eventuella värdeökning på fastigheten som en efterbehandling medför. Detta motiveras i förarbetena till miljöbalken av att ingen ska kunna göra en ”obehörig vinst” på att någon annan än fastighetsägaren själv bekostar en sanering av hens fastighet. I förarbetena framgår att bestämmelserna bör tillämpas med försiktighet. Se regeringens prop. 1997/98:45, del 2, s. 121.

En bedömning av värdeökningen ska ske för alla projekt där statliga bidrag söks för åtgärder. Värdeökningsbedömningen ska göras av en värderingsman som är av Samhällsbyggarna auktoriserad fastighetsvärderare med generell auktorisation, se Naturvårdsverkets Kvalitetsmanual i senaste utgåvan. Värderingsmannen ska också bedöma om fastigheten köpts till ett marknadsmässigt pris eller om priset justerats med avseende på föroreningen.

I 21 kap. 1 § nionde punkten miljöbalken anges att kostnadsansvaret för värdeökning prövas av mark- och miljödomstol som första instans. Reglerna är oklara, men innebär troligen att både tillsynsmyndigheten och en verksamhetsutövare som bekostat efterbehandlingen behöver väcka talan i mark- och miljödomstol för att få frågan om värdeökning prövad. Möjligen kan tillsynsmyndigheten, i så kallade bidragsärenden, förelägga fastighetsägaren att bekosta saneringen motsvarande värdeökningen.

2 § Ansvarig för efterbehandling av sådana områden, byggnader eller anläggningar som anges i 1 § är den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen (verksamhetsutövare).

Om köpeskillingen för fastigheten inte hade reducerats med anledning av föroreningen, ska en obehörig vinst som utgångspunkt inte anses föreligga.

3 § Kan inte någon verksamhetsutövare utföra eller bekosta efterbehandling av en förorenad fastighet är var och en efterbehandlingsansvarig som förvärvat fastigheten och vid förvärvet känt till föroreningarna eller då borde ha upptäckt dem. Avser förvärvet en privatbostadsfastighet enligt 2 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229) ansvarar endast en förvärvare som känt till föroreningen. I fråga om förorenad byggnad eller anläggning gäller detsamma den som förvärvat den fastighet där byggnaden eller anläggningen är belägen. Med förvärv av fastighet likställs förvärv av tomträtt.

Första stycket tillämpas inte när en bank eller ett kreditmarknadsföretag har förvärvat en fastighet för att skydda fordran enligt 7 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

5 § Den som äger en fastighet som efterbehandlas kan trots frihet från ansvar enligt 2 eller 3 § förpliktas att i skälig utsträckning svara för kostnader som motsvaras av den värdeökning på fastigheten som efterbehandlingen medför.