Strategipaketets fokus ligger på tillsyn. I den här delen som handlar om annat arbete än tillsyn, kommer arbetet bara att beskrivas översiktligt.
Annat arbete än tillsyn kan exempelvis delas upp i:
Precis som för tillsynen, så är det viktigaste att kommunen anpassar sina planer och resurser efter sina förutsättningar. Finns det exempelvis ett stort exploateringstryck, så behöver det finnas mer resurser för fysisk planering. Äger kommunen eller har ansvar för många egna förorenade områden, så behöver mer resurser läggas på det.
Tillsynsarbetet beskrivs fördjupat i behovsutredning och tillsynsplan. Annat arbete än tillsyn behöver inte nödvändigtvis uttryckas på motsvarande sätt i särskilda planer eller dokument utan kan vara en del av handlingsplanen. I större kommuner med många objekt kan det finnas ett större behov av en särskild plan för exempelvis statlig finansiering eller kommunens egna objekt.
Om det finns en helhetssyn på arbetet med förorenade områden inom kommunen kommer frågan att hanteras på bäst sätt, oavsett vilken roll kommunen har för ett visst område.
Det är därför bra om det finns ett nätverk eller samverkansforum, för att ta upp frågeställningar och hantering av förorenade områden som utgörs av alla berörda delar av kommunen. Kommunala bolag kan även ingå i forumet. Exempelvis kan kommunens bolag för avfallshantering vara en viktig deltagare när masshanteringsproblematiken behöver redas ut. Några kommuner har samordnare eller motsvarande, för att få till stånd en cirkulär hantering av massor som även är miljö- och hälsosäker.
Kontinuerlig information och utbildning om förorenade områden, kan bidra till att utveckla arbetet och motivera att resurser tillsätts eller omfördelas. Arbetet vinner på att nå ut brett med informationen, men den viktigaste målgruppen är politiker och andra beslutsfattare inom berörda delar/förvaltningar i kommunen.
Fysisk planering och exploatering ger både möjligheter och utmaningar för arbete med förorenade områden. Det ger möjligheter som att få till stånd utredningar och åtgärder av förorenade områden i samband med exploateringar. Samtidigt är det en utmaning att få till utredningar och åtgärder, som är tillräckliga sett till riskerna för hälsa och miljö. I de här projekten finns det ofta en viss tidspress och de följer två lagstiftningar parallellt, miljöbalken respektive plan- och bygglagen. Det är viktigt med en tydlig struktur och arbetssätt för hantering. Det behövs även väl upparbetade kontakter mellan handläggare på miljösidan respektive plansidan.
Ansvaret för att ta fram beslut om detaljplaner ligger på bygg/planförvaltningen eller motsvarande. Det behövs kompetens och resurser, för att hantera frågan om förorenade områden hälso- och miljösäkert på bygg/planförvaltningen.
Miljökontoret eller motsvarande kan fungera som resurs inom detaljplaneringen. Miljökontoret kan bistå med historisk information om området samt delta vid granskning och yttra sig över provtagningsplaner och miljötekniska markundersökningar.
I ett senare skede kan miljökontoret som tillsynsmyndighet enligt miljöbalken stoppa olika byggnadsåtgärder i det fall frågan om föroreningar inte hanterats tillräckligt väl. Därför är en väl etablerad samverkan generellt sett samt i de enskilda ärendena viktig. Ingen vinner på att genomförandet av detaljplanen stoppas upp i ett sent skede.
I normalfallet initieras ett statligt finansierat objekt via tillsynen. Det är tillsynsmyndighetens roll att utreda ansvaret. Först när utredningen visar att ansvar saknas kan det bli aktuellt med statlig finansiering. Det behöver även vara ett prioriterat objekt (riskklass 1 eller 2). Det är önskvärt att kommunen kan agera huvudman (beställare) för utredningar och eventuella åtgärder som finansieras av statliga bidrag eller statsstöd.
För att ta reda på om det finns ett behov av att avsätta resurser och bygga en kompetens som huvudman i kommunen är det lämpligt att använda metodiken Ansvarskoll. Då kan en översiktlig uppdelning göras av objekt i ”troligen med ansvar” (tillsynsobjekt) respektive objekt ”troligen utan ansvar” (bidragsobjekt).
De objekt som sorterats som ”troligen utan ansvar” kan utgöra grunden i en plan för arbete som huvudman för statligt finansierade projekt. Om det visar sig att det finns få eller inga prioriterade objekt som troligen är utan ansvar, så är det mindre viktigt att avsätta resurs för huvudmannaskap.
Finns det flera objekt som sorterats som ”troligen utan ansvar”, bör det övervägas att lösa frågan om resurs och kompetens som huvudman långsiktigt. Exempelvis genom att avsätta en resurs som kan jobba aktivt med att söka bidrag och genom föra utredningar och åtgärder. Statlig finansiering av utredningar och åtgärder är ”gratis”-pengar för kommunen och innebär stora fördelar för hälsan och miljön.
Kommunen kan genom sin nuvarande eller tidigare verksamhet ha orsakat eller på annat sätt fått ansvaret för utredning och åtgärder av förorenade områden. Beroende på vad som är lämpligast kan även kommunala bolag inkluderas. Kommunen kan även i fall där det inte finns något ansvar beröras av ett förorenat område som fastighetsägare. Det kan då vara fråga om att stå för en värdeökning av fastigheten eller vara mottagare av statsstöd för åtgärder.
Kommunen bör om möjligt agera som föredöme och frivilligt åta sig att utreda och åtgärda förorenade områden där kommunen har ett ansvar. Ett exempel är nedlagda kommunala deponier. De bör finnas med i den kommunala avfallsplanen.
Även andra förorenade områden kan finnas med i en plan eller motsvarande, som anger en föreslagen ordning och tidplan för när respektive område ska utredas och åtgärdas. Det går oftast att använda samma prioriteringsgrunder som för tillsyn. En sådan plan ger ett bra planeringsunderlag och möjlighet att budgetera långsiktigt för olika insatser. Planen bör stämmas av med den eller de tillsynsmyndigheter som har tillsyn över områden som berörs.