Start › Juridik & ansvar › Välkommen till AU-tomaten › Utredning av ansvar – Ansvarig verksamhetsutövare
Principen om att förorenaren betalar är styrande för vem som kan åläggas att bekosta och utföra utredningar, undersökningar och åtgärder när det gäller förorenade områden. Ansvaret grundar sig i 2 kap. 8 § miljöbalken och preciseras i 10 kap. miljöbalken.
Utgångspunkten är att den som bidragit till en förorening också är den som ska vidta avhjälpandeåtgärder. Är det flera personer eller bolag som bidragit till föroreningen har de ett gemensamt, så kallat solidariskt, ansvar för föroreningen. Tillsynsmyndigheten kan därmed fritt välja vem eller vilka av de solidariskt ansvariga den riktar krav mot. Det solidariska ansvaret är en förenklingsregel för tillsynsmyndigheten.
När ansvaret för ett förorenat område utreds behöver den konstaterade föroreningen kopplas till den verksamhet som gett upphov till föroreningen. Verksamheten behöver sedan i sin tur kopplas till en fysisk eller juridisk person, till exempel ett handelsbolag eller ett aktiebolag, som bedrivit den förorenande verksamheten. Det är nämligen mot den fysiska eller juridiska personen som krav på avhjälpandeåtgärder kan riktas. Denna kedja behöver beskrivas i ansvarsutredningen.
Det finns flera olika händelser som kan påverka ansvaret och dess placering. Alla sådana händelser, till exempel konkurser, fusioner och likvidationer, behöver också presenteras och bedömas i ansvarsutredningen. Här är uppgifter från Bolagsverkets näringslivsregister helt nödvändiga.
Det flödesschema som presenteras under rubriken Verksamhetsutövaransvar här i AU-tomaten gäller när ansvarig är:
Har du till exempel ett handelsbolag eller ett kommanditbolag bland de ansvariga i ditt ärende behöver du särskilt beakta det personliga ansvar som dessa bolagsformer innebär. Enkelt uttryckt innebär det att ett ansvar kan finnas kvar hos bolagsmännen, trots att handelsbolaget exempelvis är avvecklat.
Den som har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd.
Det att direkt eller indirekt (t.ex. via fusion) ha bedrivit den verksamhet som har orsakat föroreningen.
2 § Ansvarig för efterbehandling av sådana områden, byggnader eller anläggningar som anges i 1 § är den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen (verksamhetsutövare).
Juridisk person = Organisation som har rättskapacitet, dvs. kan ha egna fordringar och skulder, sluta avtal och svara inför domstol. Exempel på juridiska personer är aktiebolag, ekonomiska och ideella föreningar, handelsbolag och kommanditbolag, dödsbon och konkursbon samt stat och kommun. I vissa fall finns det ett personligt ansvar förknippat med den juridiska personen. Så är det t.ex. vid handelsbolag och kommanditbolag. Observera att en enskild näringsidkare (även kallat enskild firma) inte är en juridisk person.
Fysisk person = En enskild människa, vilken har rättskapacitet och alltså kan ha fordringar och skulder, sluta avtal och svara inför domstol.
Inkråmsöverlåtelse = När en verksamhet tas över, utan att den juridiska person som bedriver verksamheten tas över, brukar man tala om en inkråmsöverlåtelse. En inkråmsöverlåtelse kan omfatta hela eller delar av en verksamhets fastigheter, personal, maskiner, varulager, kundregister och andra tillgångar. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan en inkråmsöverlåtelse resultera i att även efterbehandlingsansvaret följer med till den nya verksamhetsutövaren. Läs mer i juristsamverkansgruppens PM om inkråmsöverlåtelse.
4 § Efterbehandlingsansvaret innebär att den ansvarige i skälig omfattning ska utföra eller bekosta de efterbehandlingsåtgärder som på grund av föroreningar behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller olägenhet uppstår för människors hälsa eller miljön. När ansvarets omfattning ska bestämmas ska det beaktas hur lång tid som har förflutit sedan föroreningarna ägt rum, vilken skyldighet den ansvarige hade att förhindra framtida skadeverkningar och omständigheterna i övrigt. Om en verksamhetsutövare visar att han bidragit till föroreningen endast i begränsad mån, ska även detta beaktas vid bedömningen av ansvarets omfattning.
Preskriptionslagen (1981:130) är inte tillämplig på efterbehandlingsansvar.
Alla som har bidragit till en förorening ansvarar var för sig och tillsammans för att föroreningen undersöks och vid behov saneras. Detta kallas för att ansvaret är solidariskt. Tillsynsmyndigheten kan fritt välja vem eller vilka av de solidariskt ansvariga man önskar rikta krav mot. Det solidariska ansvaret är alltså en förenklingsregel för tillsynsmyndigheten.
Den som inledningsvis får bära kostnaderna, på grund av tillsynsmyndighetens krav, får i efterhand nyttja sin så kallade regressrätt för att få tillbaka hela eller delar av kostnaderna från övriga solidariskt ansvariga. En ansökan om regress prövas genom en process i mark- och miljödomstol som första instans. Tillsynsmyndigheten behöver alltså inte i det sammanhanget bedöma fördelningen mellan de ansvariga.
När en person dör övergår personens tillgångar och skulder till ett dödsbo. Dödsboet är en egen juridisk person, som upphör när arvskiftet är klart. När det är fråga om dödsbon med endast en dödsbodelägare sker inget arvskifte utan dödsboet får anses upphöra när bouppteckningen registreras hos Skatteverket. Endast vid särskilda omständigheter, så som att tillsynsmyndigheten redan innan dödsfallet hade meddelat den numera avlidne ett föreläggande om undersökning, blir det aktuellt att rikta krav mot dödsboet.
Likvidation = Ett rättsligt förfarande som föregår en (frivillig) upplösning av en juridisk person. Vid en likvidation antas det finns tillgångar att betala samtliga skulder med, i motsats till konkurs.
Fusion = Det är att slå ihop två eller flera juridiska personer, antingen till en ny juridisk person eller genom att en juridisk person går upp i en annan. Ansvaret för miljöskulder följer med det övertagande bolaget vid en fusion. Ansvar kan utkrävas av detta bolag, oavsett om det övertagande bolaget har bidragit till föroreningen eller ej. Utred det övertagande bolaget.
2 § Ansvarig för efterbehandling av sådana områden, byggnader eller anläggningar som anges i 1 § är den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen (verksamhetsutövare)